farsdag. Då ställs det till med kalas på skräddarevägen 4. Smörgås-tårta, britta-tårta, kaffe, stålmansdricka, sockerkaka, ja det fanns så att säga en hel del att äta sig redigt mätt på. Släkten är samlad, det är mysigt, börjar lugnt. Men efter ett tag, så där en halvtimme in i kalaset börjar de heta diskutionerna om allt från klimat till shwein-influ. Man hinner knappt förstå allt, det går riktigt fort i svängarna. Erki hit och Erki dit.det handlade mycket om våld. Man var rädd för raggare, fick inte titta in för mycket i bilarna. då var det kört. Alltid bråk/misshandel i korvkön. nedkastade från bryggan, lånade ut moppen till det farliga pojkarna med kniv och revolver. Det var när de vuxna var små. det hade alltid funnits elände. Det var inte bättre förr, konstaterade jag. Åke var den som höll låda på kalaset. Han hade allt skvaller, kände alla, visste allt. Han satt där vid bordet, man såg att han hade massor att berätta. när någon annan pratade satt han på stolen lite stressad, han ville så gärna berätta en annan nyhet, han lyssnade nog inte ens på vad personen som pratade hade att säga. min morbro nämnde något om gammal dåre som hette laisan. han avbröt. ett,två,tre. Nej för fan, Laisan är ju död, sa han. - Va?, utbrast både min moster och morbro. Jajaja, sa Åke med en övertygande röst. Det hörde lixom till att man skulle veta det tyckte han. Han satt där lite stolt över att han visste nyheten före alla andra. Jag förstår bara inte hur han alltid lyckas. Det är alltid samma veva, han sitter där med sina nyheter, alltid. Och den övertygande rösten. Som vi säger, man kan göra en film på honom. Min morbror satt fortfarande kvar i samma position, handen på huvudet lite lätt chockad. -Är han död alltså? sa han. Jaja, sa Åke igen. -Men jag såg ju honom för 2 veckor sedan. -Nej, men kanske för 3. Konstaterade Åke. Nöjd och belåten lämnade han sedan placet. Skräddarevägen 4 återgick till det vanliga lugna. Det känns bättre så.

En dag ur mitt liv på skräddarevägen.


/ Anna.