Morfar tar upp tidningen och läser. Han kommenterar dagens artikel om Asigeskolans Nobelfest. Det känns onödigt enligt honom. Enligt mormor är det jobbigt för alla föräldrar som ska fixa det finaste kläderna till barnen. Diskutionen varar i ungefär 45 minuter. Morfar börjar grubbla på hur länge sedan det var han gick i skolan. Han kom fram till att det var 70 år sedan. - Är jag så gammal,  jag känner mig inte så gammal, sa morfar.
Mormor tänkte ett tag, sa sedan - Varje människa åldras på utsidan, men en gammal människa bär också med sig av alla epoker. -När man tänker på en sak, då kan man tänka på den både som barn, ungdom, vuxen och som gammal. - Man bär alltid med sig den där lilla flickan man en gång varit, hon finns alltid inuti dig, konstaterade mormor.
Då sa morfar.- Det innebär alltså att man kan se en ung kvinna på stan och fortfarande tända på henne?
Ja, sa mormor. Även fast du aldrig kan få henne.
Fan, det ska till att man ska heta Paul Anka för att lyckas.