ja, vart ska man börja. Håller på att få in en jul-känsla i mitt rum så jag kan somna. Blir lätt lite komplicerat annars..Så min fina stjärn-ljus-slinga plus ronny&julia blir succé. Behöver lite ro. Pappa har varit min räddare idag, han kan vara så bra när det väl gäller. ´Han sparar lätt på sina känslor, men när han väl visar dom är det riktig kärlek på ett lite lustigt men kärleksfullt sätt. När hans blick mötte min nere på laxen, såg jag en rädd, ledsen, orolig likblek pappa med gråten i halsen. Det fick mig ändå att må bättre, att bara se honom. Denna pappa som varit så knäpp, konstig och irriterande blev helt plötsligt underbar. Han skulle bara veta hur mycket jag älskar honom, men precis som han själv har jag svårt att visa vissa känslor. Fast jag tror han fattar. Hela min familj var iochförsig kärleksfulla idag. Mamma kom och snackade allvar. Ja jag fattar att det är allvarligt trots allt men jag kan inte riktigt hjälpa att jag tänker så fruktansvärt fel ibland. Som mormor sa; alldeles för mycket ja-sägande på min sida. måste öva på att säga nej också. Tillslut föll jag. Men människor som brydde sig vill jag ge en stor kram till. Ni vet vilka ni är mina vänner. När jag väl låg där i min säng kom lille prinsess med elefantish som skulle heala mig. Som erica säger, lite för cool för sin ålder?. Lille-Rasse och Alec var lika söta som alltid. När jag väl lugnat mig kom Erica och Mike på besök, té och bullar hade det också med sig. Medans jag och E drack kaffe hade mike och dad fullt upp med snacket om hästarna, pokern, pizzan och rolex. Herregud. Bättre kunde det inte bli. Det livade upp mig ska ni veta! Nu blir det uppladdning ett tag. Det behövs nog. Det blir inga glutenfria bakelser mer denna veckan, eller nej det kommer aldrig i hela världs-historien bli det igen. Jag lovar.
Nej nu lockar ronny&julia mer än att skriva.

time will come som efva säger.

/ Montana