som morfar sa, jag hade levt med den i princip hela mitt liv. den var självklar, alltid där, alltid älskad ibland hatad men den var där. den skötte sitt jobb och jag skötte mitt, mims blev alltid lika söt. den tog med oss till copenhagen. den var bäst. mitt liv mitt allt, den bevarade så mycket minnen som sedan kunde upplevas i med nästan samma känslor igen. man skyllde oftast på att den var den som gjort jobbet, men nej det var ju jag. bara att den lille ville hjälpa mig att pausa och bevara det vackra ögonblicket. vet inte varför men den har varit ifrån mig ett halvår nu. kännndes lite som man tappat sitt barn. så som en liten julklapp kommer min älskling till mig igen. nikon love.

nu blir det en kaffe-drink. och en liten nostalgi-tripp från bland annat copenhagen avec jakob som nikon bjuder på

love