shit. shit pommes som jag brukar säga. jag tänkte att jag skulle vara duktig och skriva ett fint inlägg om dagen, precis när jag skulle börja skriva kom jag på den brighta idén att kolsyra lite gott vatten med hallonsmak. no success. jag tog flaskan, fyllde den med vatten och sedan i med hallonsmaksaken. (tydligen skulle man dra i den efter man kolsyrat.) jag tryckte igång streamern. höll inne, höll inne längre. insåg att jag hade tryckt jävligt länge, det borde sätta stop för länge sen. så dum som jag är fortsätter jag att pressa in H2Co3. idioti. äntligen stannade den. den uppgav det där ljudet som jag alltid blir rädd för. jag drar den mot mig och pressar ut lite kolsyra. då sker det. flaskan flyger med en sjuhelsikes fart rakt in i min diafragma vidare iväg mot fläkten sen ner på skärbrädan. samtidigt har den snurrat och sprutat ner precis hela köket med fucking sockrig hallonsaft. rasmus och alec kom i världens fart. chockade. ville inte skratta. men vi var tvungna. vi låg på det varma klinkers golvet vred och vände. skrattet bara fortsatte. tills lille-rasse utbrast-Kul att städa allt detta. nosuccesssss. det blev städning ett tag kan jag säg. hur som. ett gott skratt förlänger livet, eller hur är det vi säger?
nu inser jag att mitt ansikte är helt sockrigt som en ansikts-mask. det är säkert nyttigt.
jag förstår mig verkligen inte på dig. det är något som är helt fuckat. hade velat veta. men får nog leva utan svar.
varför bryr du dig så mycket om mig egentligen? .detta gör mig galen. allting är ju som vanligt. men jag känner mig som en tvätt-äkta stalker. vill på något vis motbevisa det. men det blir bara värre. vet inte ens vad jag ska tala om lägre så du inte misstolkar mig.
nu; coffee på shell. med e.
0